Sunday bloody sunday
Söndag idag. Söndagar, detta slut på veckan som varit. En dag som i vårt hushåll ofta präglas av olika sorters ambivalens. Söndagar är nämligen slutet på helgen, slutet på ledigheten (i vårt fall så är helg inte lika med ledighet för K men denna helg har vart det) och på måndagen skall arbetet börja igen. De senaste helgerna har vi vart bortskämda. Totalt. Söndagar har inte präglats av den vanliga ångesten inför morgondagen. Den där hemska jävla kukmåndagen. Usch och tvi på den. Men idag är det tyvärr så för imorgon är det slutet på två veckors ledghet från staden Gud glömde och djävulen inte ville ha, staden vid namn Skövde. Jag, L, har utvecklat en sorts avsky mot denna förbannade håla. Det är nämligen så att för närvarande så arbetar hennes älskade i den staden. Detta innebär ett evigt åkande med bil fram och tilbaka för när man särar på två pusselbitar så är dem trasiga och då kan man inte vara utan varandra. Så stackars K som får dra det tunga lasset pendlar ofta varje dag för att kunna komma hem till oss. Så detta innebär att ikväll så ställs alla alarm i hela hushållet på 04:40, 04:45 och 04:50 för att vi ska kunna vakna till liv innan klockan slår 05:00. Och sedan så åker älsklingen iväg 05:15 den långa vägen upp till den avskyvärda hålan (ta inte illa upp ni som bor i Skövde och läser bloggen men jag hatar er stad ganska så genuint mycket, ni är säkert jättetrevliga individer. Speciellt Fredriksson).
Sedan går den långa dagen och det enda jag kan tänka på, längta efter och sakna det är K. Spelar ingen roll om jag har hur mycket som helst att göra, det känns i hjärtat, i hela kroppen när vi är långt ifrån varandra. Så ja, jag längtar något ofantligt mycket till den sista december då vikariatet där uppe är till ända och vi kommer att tillbringa morgonarna och kvällarna tillsammans igen, oftare än som det vart nu i höst.
I övrigt så har söndagen idag vart en fantastiskt gemytlig dag. Det bjöds på middag hos svärföräldrarna och maten var fantastiskt. Greven af Nötö hade utmärkt sig själv återigen med en underbart god måltid! Tokigt lovli.
Tillbaka i hemmet pluggades det lite av L och K satt och zappade mellan alla dåliga program (i helgen hade K även ett spel på public service i form av SVT som är så kassa att dom inte kan producera bra prgram så han bad mej att ringa Radiotjänst och meddela att vi slängt ut teven genom fönstret i ren protest mot detta så vi skulle inte behöva betala tv-avgiften längre) som går på teve en söndagskväll. Helt värdelöst. Men trots tristess som plugg och dåliga teveprogram som Ensam mamma söker så anser jag att kvällen vart hur mysig som helst och mycket pussande och kramande har även ingått. Hur gosigt som helst!
Värt att nämna är även käre K's nya frisyr. Då menar jag inte håret på huvudet utan hans fantastiskt, underbart fula mustach han lagt sig till med idag. Men ja, vad är det man säger? Kärleken är blind? ;-) Skoja bara, även om jag tycker det ser löjligt ut så är han fortfarande den snyggaste människan på den här jorden och jag har gjort världens kap när jag fick hans hjärta! Jag älskar honom så mycket. <3 K vill då tillägga att han är jävligt nöjd med sin mustach och att den kommer att sitta där tills den dagen han ligger sex fot under jord. (Kan han ju tro)
Men nu är klockan 23:39 och vi ska krypa ner under täckena och gosa in oss för natten. Sova sova säng säng. För att om några timmar inleda den nya veckan och börja längta till nästa helg.
//L och K
Sedan går den långa dagen och det enda jag kan tänka på, längta efter och sakna det är K. Spelar ingen roll om jag har hur mycket som helst att göra, det känns i hjärtat, i hela kroppen när vi är långt ifrån varandra. Så ja, jag längtar något ofantligt mycket till den sista december då vikariatet där uppe är till ända och vi kommer att tillbringa morgonarna och kvällarna tillsammans igen, oftare än som det vart nu i höst.
I övrigt så har söndagen idag vart en fantastiskt gemytlig dag. Det bjöds på middag hos svärföräldrarna och maten var fantastiskt. Greven af Nötö hade utmärkt sig själv återigen med en underbart god måltid! Tokigt lovli.
Tillbaka i hemmet pluggades det lite av L och K satt och zappade mellan alla dåliga program (i helgen hade K även ett spel på public service i form av SVT som är så kassa att dom inte kan producera bra prgram så han bad mej att ringa Radiotjänst och meddela att vi slängt ut teven genom fönstret i ren protest mot detta så vi skulle inte behöva betala tv-avgiften längre) som går på teve en söndagskväll. Helt värdelöst. Men trots tristess som plugg och dåliga teveprogram som Ensam mamma söker så anser jag att kvällen vart hur mysig som helst och mycket pussande och kramande har även ingått. Hur gosigt som helst!
Värt att nämna är även käre K's nya frisyr. Då menar jag inte håret på huvudet utan hans fantastiskt, underbart fula mustach han lagt sig till med idag. Men ja, vad är det man säger? Kärleken är blind? ;-) Skoja bara, även om jag tycker det ser löjligt ut så är han fortfarande den snyggaste människan på den här jorden och jag har gjort världens kap när jag fick hans hjärta! Jag älskar honom så mycket. <3 K vill då tillägga att han är jävligt nöjd med sin mustach och att den kommer att sitta där tills den dagen han ligger sex fot under jord. (Kan han ju tro)
Men nu är klockan 23:39 och vi ska krypa ner under täckena och gosa in oss för natten. Sova sova säng säng. För att om några timmar inleda den nya veckan och börja längta till nästa helg.
//L och K
